Sociala medier – nya vänskapsrelationer?

Läste härom dagen Hannahs inlägg som berörde frågan om huruvida vi som lärare ska vara vänner med våra elever på sidor som exempelvis facebook eller om vi ska avstå från det. Detta är en fråga som även jag funderat länge på och jag har svårt att ta ställning för eller emot, för självklart finns det för- och nackdelar med både förhållningssätten.

I sitt inlägg hänvisade Hannah till en debattartikel skriven av ordföranden för Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner. I artikeln skriver hon följande: ”Sociala medier är här för att stanna – relationen mellan lärare och elever fått en ny dimension. Detta måste vi förhålla oss till. Vi måste se riskerna – men också möjligheterna.” Här tycker jag att hon sätter fingret på det viktigaste. Att de sociala medierna är en del av våra elevers vardag är ett faktum, och det gäller att vi som lärare förvaltar detta och tar vara på de möjligheter som de sociala medierna medför. Men frågan om hur vi gör detta kvarstår.

Genom att vara vän med sina elever på facebook skulle man som lärare kunna hjälpa eleverna i sin kunskapsutveckling även utanför skolan, man skulle få ytterligare en arena där kunskap kan förmedlas och utbytas. Och detta är en arena där eleverna frivilligt vistas på och på vilken de spenderar mycket tid. Detta skulle kanske skolan kunna dra nytta av? Men det måste i så fall vara under ordnade former, för även vi lärare måste få ha en fritid. Det är inte meningen att vi ska behöva vara ständigt tillgängliga (även om vi självklart är det om det händer allvarliga saker). Och så kommer självklart frågan om privatlivet upp. Vill eleverna att vi lärare ska veta vad de gör på fritiden? Och vill vi lärare att eleverna ska veta vad vi gör? Jag har hört förslag om att man som lärare kan ha en privat profil och en ”lärarprofil” för att på så sätt försöka skilja på jobb och privatliv, men än så länge inte hört om det fungerar.

Fjelkner talar också om hur de sociala medierna aldrig kan ersätta det personliga mötet mellan lärare och elever, något som jag instämmer i. Det personliga mötet mellan oss lärare och elever kan inte ersättas av kommunikation via lärplattformer, sociala medier eller andra typer av kommunikationssätt, men rätt använt skulle det kunna bli ett bra komplement.

Om jag skulle tvingas ta ställning för eller emot att vara vän med sina elever på facebook, skulle jag nog ändå i nuläget säga nej, jag skulle välja att inte vara vän med mina elever på facebook. För någonstans tycker jag att man ska försöka skilja på arbete och privatliv. Detta gäller både för lärare och elever. Men skulle man arbeta fram ett förslag på hur kommunikationen kan ske under något mer ordnade former skulle jag säkerligen tänka över mitt beslut en gång till. För som sagt, rätt använt tror jag att de sociala medierna kan ha en plats även i skolans värld och kanske kan de bli en nyckel till ännu mer kunskap.